Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.  Related Paintings of ulrika eleonora :. | The sacrifice of isaac | Cauterskill Falls on the Catskill Mountains | La familia del infante don Luis de Borbon | King Philip V andHis Family | Portrait of Petrus Egidius de Morrion |
Related Artists:
Samuel Palmer,OWS
1805-1881
Michiel Coxie
Coxie also spelled Coxcie or Coxien, Latinised name Coxius (1499 - 3 March 1592) was a Flemish painter who studied under Bernard van Orley, who probably induced him to visit the Italian peninsula. Coxie was born in 1499 in Mechelen in what was then the Duchy of Brabant. At Rome in 1532 he painted the chapel of Cardinal Enckenvoirt in the church of Santa Maria dell'Anima; and Giorgio Vasari, who knew him, says with truth that he fairly acquired the manner of an Italian. But Coxie's principal occupation was designing for engravers; and the fable of Psyche in thirty-two sheets by Agostino Veneziano and the Master of the Die are favorable specimens of his skill. Returning to the Netherlands, Coxie greatly extended his practice in this branch of art. But his productions were till lately concealed under an interlaced monogram M.C.O.K.X.I.N. In 1539, Coxie returned to Mechelen, where he matriculated and painted the wings of an altarpiece for the chapel of the guild of St Luke. The centre of this altar-piece, by Jan Mabuse, represents Saint Luke the Evangelist, patron of painters, portraying the Virgin; the side pieces contain the Martyrdom of Saint Vitus and the Vision of St John the Evangelist in Patmos. At van Orley's death in 1541 Coxie succeeded to the office of court painter to the Regent Maria of Austria, for whom he decorated the castle of Binche. He was subsequently patronized by Charles V, Holy Roman Emperor, who often coupled his works with those of Titian; by Philip II of Spain, who paid him royally for a copy of Jan van Eyck's Agnus Dei, and also commissioned two copies of Van der Weyden's Descent from the Cross from Coxie; and by Fernando Álvarez de Toledo, Duke of Alva, who once protected him from the insults of Spanish soldiery at Mechelen. At that time, Coxie also designed tapestries for the Brussels manufacturers.
Agustin Esteve
Spanish, 1753-died circa 1820